Haplogruppen heter R1a , och är också ganska vanlig i Sverige. Min farfars  gren muterades dock för 2100 år sedan till R-BY25698 och för 1700 år sedan till R-Y139304. Detta kan man följa på en karta, och i vårt fall hamnar familjen Zbozils urfäder  i det som idag är Tjeckien ungefär år 300 e Kr. 

Närmast kom de från den så kallade Jamna-kulturen, som var en europeisk kultur som fanns ungefär där nuvarande Ukraina ligger under sen kopparålder till tidig bronsålder. De var främst nomader, hade tämjt hästar tidigare och hade nu både duktiga ryttare och vagnar med hjul, något som möjliggjorde förflyttning västerut så småningom.

Hmmm..kanske det var här vi fick våra ”gilla-häst-gener? Om det nu finns några sådana. 

Vilka var Yamnaya/Jamna-folket? 

Jamnakulturen fanns mellan 3500 och 2200 f Kr-från kopparålder till tidig bronsålder. Den bredde ut sig mellan floderna Västra Bug i dagens Ukraina och Dnestr i dagens Rumänien på den Pontisk-kaspiska stäppen.  Den var nomadisk, med inslag av åkerbruk på några platser.

Kulturen kännetecknas av gravbruket, man placerade de döda i gropgravar och täckte gropen med en gravhög , en kurga, som var ganska stor. I gravarna fanns gåvor, och även medskickade offerdjur, kor, får, hästar. Den äldsta kända kärran med hjul har också hittats i en Jamna-grav. De hade både kärror med två hjul och med fyra hjul, ofta dragna av oxar.

Jamnafolket var ljusa i skinnet, med bruna ögon och brunt hår. Vissa variationer av detta förekom, bland annat förekom gener för ljust hår. De var långa till växten och muskulösa. Den vanligaste haplogruppen bland dem är underklaner till R1b-M269 Det har gjorts en del rekonstruktioner av hur de såg ut, genom skelettfynd och genetiska undersökningar. De var också duktiga på att behandla metaller, och hantverkare stod högt i status. Nya metallurgiska teknologier användes.

Man tror att deras huvudsakliga föda var kött, mjölk, youghurt, ost och soppor kokta på frön och vilda grönsaker, samt att de troligen drack mjöd. De tålde alltså laktos och spred så småningom den egenskapen till Europas bondebefolkning.

Kulturen står  för flera stora innovationer i mänsklighetens historia, tämjande av hästar, uppfinnande av hjulet samt ursprunget till de indo-europeiska språken. Dessa språk spreds senare genom jamnafolkets migration över stora områden, enligt en teori.

Migration kanske är ett för snällt ord, för det finns historier om horder av krigare som kom till bondebefolkningen i dåtidens Europa och slog ihjäl de inhemska männen. De ska ha haft effektiva vapen, liknande Torshammare, säger en del.

Det kan säkert ligga något i det, men troligt är också att förflyttningen gick lite försiktigare fram, med handel och liknande. Man vet dock att med början 2800-300 f Kr så flyttade Jamnafolket från stäpperna till dagens centraleuropa.

Film om Jamnakulturen

Det var en gång ett kungarike som kallades Moravia, eller Stormähren på svensk-tyska. Det låter nästan som början av en saga, och det utspelades också under den tid där många sagor har sitt ursprung. Alldeles i närheten av den tid då kung Arthur och hans riddare och runda bord sägs ha funnits.

Min fars förfäder, som kommit till detta land någon gång mellan 300- och 500-talet var på något sätt inblandade i detta, hur vet jag inte. Om de brukade jorden någonstans i dessa trakter, så måste de i allafall ha sett krigare passera, eller i värsta fall råkat ut för dem också. Eller kanske varit krigare själva, någon av dem? Det får vi aldrig veta.

Vi vet dock att kring de moraviska floderna byggdes försvarsfort och borgar, och många olika prinsar skapade småriken omkring sig. I något av detta bodde mina förfäder.

Under 700-talet hjälpte man frankernas kung Karl den Store att besegra avarerna, en folkgrupp som fanns i landet tidigare, och som tack fick man ta över dessas landområden. 846 fanns en kung vid namn Rastislav som ingick förbund med östromerska kejsaren och omvände mährerna till kristendomen. Gissningsvis var inte alla de omvända frivilliga, men kristna blev de så småningom, så ock säkert mina förfäder.

På 900-talet föll riket samman och tillhörde än det ena än det  andra av omkringliggande riken ända tills 1182 då landet blev ett markgrevskap under Bohemia-Böhmen.

Jag vet att på 1700-talet så fanns mina förfäder med efternamnet Zbořil i ett litet samhälle som heter Žeranovice . Den pittoreska byn Žeranovice ligger vid foten av Hostýnbergen på gränsen till Haná, Wallachia och Slovácko. Det ligger i ett vackert landskap, delvis på en kulle, delvis i en dal. Den korsas av en väg från Holešov till Zlín. Žeranovkaströmmen strömmar genom byn, och Židelnáströmmen berör den från den östra delen. Sedan yngre stenåldern beboddes platsen av hårt arbetande, ihärdiga människor och så småningom, på 1100-talet,  byggde de en fästning till skydd.  Arkeologiska fynd från denna plats kan dateras till 1200- till 1400-talet.

I byn bor idag ca 700 personer i 264 hus , men i början av 1600-talet varifrån det finns kartor och register fanns bara 32 hus. 

När familjen Zbořil flyttade in vet jag inte, men deras namn finns inte med i byhistorien som ett av de tidigaste kända efternamnen, så troligen fanns de kanske istället i någon annan närliggande ort. Med utgång från kyrkoböckerna vet jag dock att den första till namn kände Zbořil var Joseph som omnämns som Medium farmer i Žeranovice då hans son Fabian föds 1755.

Det är troligt dock att familjen funnits med länge i den grupp av samhällen som ägdes av samma man/familj/ämbete, eftersom människorna här var livegna vid denna tid. Köpte någon storman ett område, så ingick inte bara byggnader och land, utan också folket som bodde där och brukade jorden. Bönder, torpare, hantverkare, soldater, alla ingick i köpet. Dessa kunde i sin tur dock köpa mark och bygga inom stormannens ägor, men bara med tillstånd från denne. Man kunde alltså inte flytta hursomhelst, och särskilt inte utanför stormannens ägor, utan tillstånd.

Så troligen bodde familjen Zbořil i dessa trakter i många generationer.

I Moravia, Tjeckien, liksom i stora delar av dåtidens Europa, var hela statssystemet uppbyggt på ett nätverk av borgar, slott, fort som alla från början ägdes av kungen. Han i sin tur kunde dela ut rättigheter för olika prinsar och adelsmän eller biskopar att förfoga över dessa slott och fort, och då med ”all inclusive”-lösningen att alla invånare också ingick i dealen.

Det betydde för så kallat vanligt folk, som mina förfäder, att de i praktiken var helt ofria, de ägde ingenting de kunde sälja. Var man ”torpare” så hade man ett pyttelitet hus och en bit mark av bruka, men man var också tvungen att vara med och bruka slottets åkrar. Ofta fick man också dryga ut levebrödet genom att dessutom vara hantverkare, snickare, smed, byggare, bryggare, slaktare. Och blev det krig så fick man rycka in som soldat, vilket förstås hände allt som oftast.