Farfars och mina förfäders historia -del 3

Den förste kände förfadern med efternamnet  Zbořil är Josef Zbořil. Hans namn hittades i en födelsebok där han anges som far till   Fabian Zbořil född 12 januari  1755.

Josef , som på latin skrivs Josephus, beskrivs som Medium farmer( medius rusticus ) i Žeranovice, och mor till barnet är hans hustru Elisabeth. Hennes tidigare familjenamn nämns tyvärr inte.

Jag har inte hittat fler barn till detta par i Zeranovice, vilket inte betyder att det inte finns några. Däremot finns ytterligare ett par familjer med fäder som heter Zbořil . Kanske bröder? Eller inte släkt alls?

Man kan tänka sig att Joseph kanske var drygt trettio år då han blev far, det var en vanlig ålder då många män fick göra lång värnplikt och inte fick gifta sig innan den var slut. Isåfall kan han ha varit född under 1720-talet. Så även Elisabeth kanske?

Faddrar till barnet Fabian var Carl Halaschka Farmer (rusticus) från Martinice och Veronica änka efter Potocnik och också från Martinice.

Det tyder på att Josef hade goda förbindelser med folk som hade hyfsat bra positioner i samhället. Man kan också undra över att de var från  Martinice? Kanske hade Josef tidigare bott där? Det återstår att ta reda på.

 

 

06 Joseph Zbořil-den förste kände förfadern

Žeranovice-domänen

Inom denna domän, som styrs av samma härskare/ägare kunde människorna-trots att de var livegna, flytta emellan byarna om de fick tillstånd av härskaren.

Förutom Žeranovice ingick följande byar i domänen:

Kurovice, Martinice, Priklepy,Horni Lapac, Zahnazovice, Ludlavice, Miskovice, Lechotice, Rackova

07 Att vara jordbrukare under feodalismen i Europa

Bönderna hade många krav på sig från landägarna. Om de levde under kyrkan betalades tionde till den, statlig skatt skulle betalas av dem som levde på statlig jord. Dessutom årligt arrende samt ett antal obligatoriska arbetsdagar på landägarens marker.

Livet rullade på och alla dagar var rättså lika. Det var bara arbetet under de olika årstiderna som kunde växla lite. På vinterna var allt mycket långsammare, vår och sommar var mycket arbetsfyllda.

Man klev ur bädden vid 6-tiden på morgnarna, ännu tidigare under sommaren, man följde solens uppgång. Det allra viktigaste var att utfodra djuren, mjölka korna, släppa ut höns, gäss och ankor ur hönshuset. Efter det kunde man själv få sig lite frukost, vanligen någon sorts mos eller gröt, salt eller söt, ibland bröd med en bit ost, smör, sylt och till det mjölk, vatten, utspätt öl eller örtte. Det gällde att stoppa i sig så mycket man kunde vid furkostmålet för sen fick man inget att äta förrän sent på eftermiddagen.
Männen arbetade vanligen på fälten efter frukost, särskilt på vår, sommar och höst förstås. De sådde och skördade och skötte om jorden med gödsel och plog och harv, och det var ju inte bara de egna fälten man skötte utan också den stora egendomens fält. Ofta gick två-tre dagar i veckan åt till att tvångsarbeta på jordägarens marker.
Kvinnorna tillbringade mesta tiden åt hushållsarbete, att ta hand om barnen, trädgården och huset. Diska, tvätta, laga eller sy kläder, laga mat, baka. En del av dessa sysslor gjorde endast en gång i veckan tillsammmans med fler familjer, som exempelvis brödbak.
Kvinnorna hjälpte också till med skörden, samt plockade vilda bär och annat från naturen, som svamp, kryddväxter och liknande. De arbetade mycket i trädgården som var till för att odla mat, som lök, vitlök, bönor och ärtor samt odla bär och frukt. Av frukt kunde man göra sylt, man kunde också torka den eller konservera den.

Även efter arbetet ute på fält och i trädgård fanns arbete kvar att göra. Laga allt som var trasigt, hugga ved inför vintern, ta hand om boskapen.

Kvällarna var lugnare, man tillbringade dem oftast hemma, med att prata och berätta historier eller sagor för varandra. Eftersom man bodde tillsammans flera generationer så fanns det alltid någon som kunde någon historia, eller kunde berätta något från sitt liv.
Grannarna träffades ibland på puben, kanske dagligen tillochmed, och bytte nyheter med varandra kring livet utanför byn.

 Det hölls också varje vecka marknader i de större samhällena, där man kunde sälja och köpa varor, och som gav lite omväxling i livet.
Familjen packade de varor de hade att sälja, som ägg, frukt, säd, och gick till marknaden. De tillbringade vanligen hela dagen där, eftersom det var en möjlighet att få nyheter, roa sig lite, prata med släktingar från andra städer eller byar och så vidare.

Fakta och bilder från Czech genealogy for beginners

Olika kategorier av befolkningen på landsbygden under feudalismen i dåtidens Tjeckien

Under medeltiden delades alla byars arealer, fält, skogar och ängar, in i en sorts ekonomiska basenheter som på tjeckiska kallades LAN
(German: HUFE, HUBE, Lat. LANEUS, MANSUS, Engl. VIRGATA, YARDLAND).
En LAN motsvarade så mycket odlingsjord som kan brukas under en dag med hjälp av ett par oxar, och som kan motsvara vad en mellanstor familj kan behöva för sitt uppehälle. Grovt kan man säga att en LAN motsvarade 18 hektar, 180 000 kvadratmeter.
A) Vid början av systemet ägdes en LAN av en bondes familj, och detta var toppskiktet i byns befolkning. På tjeckiska kallades bönderna för:
SEDLAK, ROLNIK, LANIK (den senare mest i Moravien)på tyska (som ofta används i kyrkböckerna):
BAUER, HUFNER, LAHNER.
B) Senare, när befolkningen ökade och nyinflyttade kom till byarna var man tvungen att dela in jorden i nya bitar och delvis sälja den. Den ursprungliga bondens son började bruka en del av faderns hela LAN. På tjeckiska kallas dessa bönder : PULNIK, POLOLANIK (pul, polo = en halv)
På tyska:HALBHUFNER, HALBLAHNER, HALBBAUER
eller
CTVRTNIK, CTVRTLANIK (ctvrt= en kvarts del) resp. VEIRTELBAUER, VIERTELLAHNER etc.

C) De  bönder som ägde ännu mindre jord, mindre än 1/4 LAN kallades ursprungligen PODSENIK och  hörde till medelskiktet i byn rent socialt.
Podsednik på tyska blir HINTERSASSER eller på latin SUBSES.
Zahradnik kommer från det tjeckiska ordet  ZAHRADA – trädgård.  På tyska GAERTNER. Senare, på 1700- och 1800-talet kallades de  CHALUPNIK (CHALUPPNER).
D) Det lägsta skiktet i byn bestod av  DOMKAR eller BARACNIK. På tyska KOTSASSER, KAETNER,
HAEUSLER, på engelska COTTAGER.

Dessa ägde fortfarande en del egendom, men bara ett litet hus och en bit land till trädgårdsodling framför och bakom huset. I många fall hyrde de jord som tillhörde samhället.
E) Förutom dessa ovanstående grupper, som alla var bönder/jordbrukare på något vis, så fanns det grupper som inte ägde någonting alls och som arbetade för mycket låga löner åt jordbrukarna. De var så kallade PODRUH på tjeckiska eller  INWOHNER på tyska. De bodde någonstans i böndernas hus, eller i lador och skjul.

Det sägs att skillnaden mellan dessa olika skikt av byinvånare var lika stora som gapet mellan adel och stadsinnevånare och andra vanliga undersåtar.

Det var inte troligt att att en medlem av en bondes familj fick gifta sig med en dotter till en CHALUPNER eller ens en PODRUH.

Fakta från Martin Kocarik MyCzechRoots