Farfars och mina förfäders historia -del 2
Om det nu var så att min fars förfäder var bosatta i Moravien, redan från 1200-talet , så kan man genom historiebeskrivningar över vad som hände i traketerna och kring forten och borgarna i Zeranovice och Kurovice genom århundradena och därigenom lista ut vad som kan ha drabbat förfäderna i form av krig. Strider, bränder, svält, belägring, plundring.
Man kan också tänka sig att någon förfader var soldat, åtminstone tillfälligt, detta på grund av namnet Zborzil som ju betyder ”den som förstör”. Det är dock bara en djärv gissning, namnet kan ju också ha givits till någon sällsynt klantig individ, som fick snurr på omgivningen på det sättet, och inte genom vapen.
Mellan 1419 och 1434 pågick ett inbördeskrig, kan man nästan säga, eller ett religionskrig. En man vid namn Jan Hus opponerade sig mot katolska kyrkan och hade idéer om hur man istället skulle vörda Gud, vilket ledde till hans död och ett mycket blodigt krig mellan hans efterföljare, hussiterna, och katolikerna i landet. Tillochmed flera korståg företogs mot hussiterna med korsriddare från när och fjärran. 1423 till 24 var Kurovice en stridsplats i detta krig, och borgen förstördes för att sen återuppbyggas 1447.
Tjugo år senare gällde krigen vilken härskare man skulle ha, tjeckisk eller ungersk, och då skadades borgen igen.
Nästa stora krig blev trettio-åriga kriget, som också svenskar känner väl till från sin historia. Kurovice drabbades då av folkgruppen Vallakierna som kom från de moraviska bergen och förstörde borgen två gånger under 1620-talet, som en del av striderna under trettio-åriga kriget som ju också handlade om religion till stor del.
OM mina förfäder var soldater ibland, mellan åkerbrukandet, så stred de säkert till fots, kanske med lans och yxa och liknande. Det fanns moderniteter som ”handkanoner” redan på 1400-talet, men de användes nog inte av gemene soldat. Uniformer fanns inte, och knappt mat, och risken var stor att man blev skadad eller dödad, och ingen sjukvård fanns heller.
När man försöker sätta sig in i dåtidens krigande och de omöjliga villkor man hade som soldat, så är det att betrakta som ett under att familjen Zborzil klarade livhanken så att släkten kunde gå vidare från fäder till söner i hundratals år. Men det gjorde de.
Kurovice
Kurovice nämndes först 1275 from 1447.
Kurovice slott i Holešov regionen, omnämndes också då och det är arkitektoniskt intressant som minne av lågadeln i Moravia. Mycket av dess medeltida inre är fortfarande bevarat. Runt byggnaden finns också rester av försvarsverken som omgärdat slottet.
05 Ett namn betyder så mycket
Ett av de tillfällen jag, Bitte, avskydde mest som barn, var när man skulle ”ropas upp”, enligt exempelvis en klasslista en dag för skolstart till exempel . Jag var alltid en av de sista som ropades upp, för mitt efternamn började på Z.Och inte nog med det, efternamnet såg konstigt ut, i en värld av Andersonar, Erikssonar och Ljungstedtar. Och som om det inte räckte, så kunde ingen svensk lärare uttala det heller. Zbożil hette jag, ja, ni fattar. Uttala Z och B i början av ett ord är mycket svårt för den som har svenska som modersmål, man vill gärna stoppa in en vokal mellan dem. Så det gjorde alla som försökte uttala det. Zebosil, Zobsil, ja, en gång var det en som kallade mig Småsill till och med. Det var ju begripligt egentligen, det kunde jag förstå, jag har ju själv svenska som modersmål ,tack vare min finlandssvenska mor, och skulle inte utan vidare kunna uttala namnet om det inte råkade vara så att det var mitt eget och jag hade lärt mig hur det skulle låta av min far. Och att det var viktigt med en prick över det andra Z-t i namnet, det betyder att uttalet där är som ”rz”. Minns att pappa blev glad när jag lyckades surra på rätt sätt när jag uttalade vårt namn.
Men att sitta där i skolsalen, medan allas huvuden vändes mot mig,den konstiga flickan med det konstiga namnet, det var inte kul. Kinderna hettade när jag blygt pep ”JA” som man skulle säga om man var närvarande. Jag rättade aldrig de felaktiga uttalen heller, kom aldrig på tanken ens. För att inte tala om att försöka få folk att göra en prick över andra z-t. På den tiden fanns det väldigt få personer i Sveriges småstäder som hade osvenska namn, så man stack ut ordentligt ändå, utan att börja opponera sig.
När jag så småningom gifte mig, bytte jag glatt till det svenska Sundin, och assimileringen blev fullständig.
Nu, som äldre, när jag satt igång med att reda i både pappas och mammas familjer bakåt i tiden, för att skriva om dem, så skäms jag lite över hur snabbt jag övergav min tidigare identitet. Jag börjar tycka att Zbożil låter riktigt trevligt och det är intressant att börja följa familjens rötter bakåt. Vem var det som bar namnet först? Vad betyder det, om det nu betyder något? Är det ett vanligt namn? Var kommer det ifrån? Vem är jag?
Det här med efternamn är mer intressant än man kan tro. I Sverige (och Finland) har ju så kallat ”vanligt folk” under hundratals år använt sig av så kallade patronymikon, alltså att man heter sin fars förnamn+tillägget -son eller -dotter. Ger ju en del ledtrådar när man ska släktforska, men problemet är att variationen av namn blir väldigt liten. Fantasin vad gäller förnamn var inte så stor under exempelvis 1800-talet. Johan, Mats, Anders, Erik i massor i varje släktträd. Adel och präster har ju tidigt andra typer av släktnamn, och så småningom börjar även bönder och torpare hitta på nya käcka namn, ofta naturnamn av olika slag. Svenskar har väl alltid haft en nära förhållande till naturen.
Så mitt flicknamn Zbozil med en prick var ju ganska olika, och jag har inte förrän nu börjat fundera på vad det kan betyda. Jag har ju aldrig lärt mig varken tjeckiska eller polska, så namnet säger mig inget automatiskt, som det skulle göra om jag hette Strand tillexempel.
Namnet är tjeckiskt, det visste jag från början, men vad betyder det? Och hur stavas det? På polska stavas det Zbożil eller åtminstone på 1800-talet Zborzil. På tjeckiska däremot kan det stavas Zbožil eller ibland Zbořil. Detta har rört till det för mig en hel del, men nu börjar det klarna. Man stavar namnet som ens språk tycker man ska och de små prickarna och ”taken” är ett sätt att tala om att det ska uttalas som ”RS” . Finurligt men svårt för en med svenskt alfabet i huvudet.
Och betydelsen då? Det visar sig att tjecker är otroligt uppfinningsrika vad gäller namn, de har massor! Väldigt många namn syftar på personliga attribut, som Vesely=en glad man, eller kroppsdelar som Hlava=huvud och Nozka=fot. Det finns också många familjenamn byggda på ett förnamn, som Pesek=Peter. Förstås också många namn som syftar på var man kommer ifrån, och vilket yrke och social status man har, som Starosta=borgmästare Sen finns det kul öknamn som blivit familjenamn, som en skräddare som får heta Jehlicka=Nålen. Djur- och växtnamn är vanligt, som Zaba=Groda och Fiala=Viol. Allra roligast tycker jag de namn är som ger oss en hel historia, som Stojespal=Han sov stående.
Och Zborzil då? Jo , det betyder ”Han som förstör” eller ”Att förstöra”. Hmmm. Vanligaste gissningen är att det är namn på en soldat, men man skulle ju kunna tänka sig att det är en person med tummen mitt i handen som fått detta namn, en klantskalle kanske.
De stora egendomarna och livegenskapen