Jag har skrivit mormors historia från haplogruppens ursprung och framåt. Naturligtvis vet jag inte vad de tidiga kvinnorna i min mormors historia hette, eller ens var de levde. Iallafall inte exakt. Men jag har letat efter kunskap om tiden, och om historien i den trakt som mormors förmödrar bodde i, så jag tror att jag är ganska nära en bild om hur de levde. Ju närmare nutiden vi kommer desto mer har jag på fötterna, jag har forskat i kyrkoarkiv, läst historia,och även anlitat professionell hjälp ibland, så nu tror jag att jag kan beskriva ganska väl hur livet tedde sig för människorna.
Däremot vet jag ju inte hur de såg ut och hurdana de var till sin personlighet, men jag gissar att några drag kanske vandrat genom generationerna. Bilden till vänster av min mormor Alma Lovisa Fagerholm ger kanske ingen tydlig bild av hur hon såg ut som yngre, då det inte finns några bilder av henne från den tiden. Men jag tror att hon var ganska lik min mor Elsa. Kanske har detta utseende vandrat genom generationerna? Ögonen? Näsan? Håret?
Hon hade blågrå ögon och brunt hår, och det vackraste och mest medryckande skratt någon människa kan ha.
MtDNA-linjen-Mormors och mina förmödrars historia
01 Begynnelsen
02 Hitta-hem-gener
För 150 000-170 000 år sedan Mitokondrie-Eva-Haplogrupp L1 i Östra Afrika, San-folket-
Då fanns endast en haplogrupp L1
För 80 000-105 000 år sedan-Östafrika L2 och L3. Av dagens afrikaner har 2/3-delar L2 och L3
För 60 000-80 000 år sedan-Afrikas horn, grundaren av de eurasiska haplogrupperna-en mutation som blev haplogrupp N
55 000 år sedan- i främre Asien kom mutationen R
40000 år sedan-en mutation i närheten av Röda Havet skedde- haplogrupp Pre-HV eller R0. Vid denna tid skedde en stor befolkningstillväxt som kanske ledde männniskorna till nya jaktmarker. En kognitiv utveckling av hjärnan skedde också vid denna tid, och gav nya chanser att överleva. Från denna tid ver vi att människorna började skapa konst, och att de använde stenverktyg, samt begravde sina döda.
30000-40000 år sedan kom så HV i närheten av de Kaukasiska bergen
30000-35000 år sedan skapades haplogrupp H nära gränsen mellan Europa och Asien. För 20 000 år sedan förändrades klimatet till istid och norra delarna av Europa lades under landisen. De människor som fanns där fick gå söderut igen. En grupp ”övervintrade” några årtusenden i det som idag är gränstrakterna mellan södra Frankrike och Spanien.
13 000-14000 år sedan kom mutationen H1 nära gränsen mellan Frankrike och Spanien.
För tiotusen år sedan började de första jordbrukarna vandra in i Europa, och där mötte de mina förmödrar. De två kulturerna sammansmälte så småningom.
4500-8000 år sedan skapades H1a i Europa
3300-6800 år sedan skapades H1a3 också i Europa
500-5300 år sedan kom mutationen H1a3c någonstans i närheten av gränsen mellan dagens Tyskland och Danmark. Närmare än så har man inte kunnat belägga den och inte heller några senare mutationer.
03 Grottmålarnas tid
Enligt den karta som visar just min haplogrupps (H1a3c), mina direkta förmödrars resa genom tiderna så är det troligt att dessa under den senaste istiden var bland de människor som bodde någonstans i närheten av det vi idag kallar gränsen mellan Spanien och Frankrike. Dit hade de fått dra sig tillbaka när isen för ca 20 000 år sedan började breda ut sig över en stor del av Europa. Det var ju ingen snabb flykt förstås, men det förändrade klimatet gjorde det så sakta omöjligt att leva längre norrut.
De överlevde, ja de frodades till och med, och började utveckla sitt levnadssätt med bättre och effektivare jaktvapen, som kastträn, harpuner och pilbågar. Med större välmående kom också konsten in i deras liv. Så småningom blev också klimatet varmare igen, då isen började tina så sakta från för 18000 år sedan.
1940 upptäcktes den fantastiska Lascaux-grottan i dessa trakter, innehållande över 1000 målningar och ristningar från Magdalénien-kulturen, alltså den epok som varade mellan 15000 och 10000 f Kr. Denna epok är teknologiskt sett den rikaste och märkligaste man känner från jägarfolkens stenålder.
Ganska troligt är att just mina förmödrar levde just här under denna tid, och det känns rätt häftigt att tänka på att de kanske fick se målningarna i Lascaux och andra grottor när de var alldeles nya. Eller om de inte fick det, så kanske de kände eller levde med någon av grottmålarna. Eller kanske målade de själva? Senaste forskningen kring grottmålningar föreslår att det var kvinnor som målade det mesta i grottorna, och det bygger man på att de många tusen handavtryck som finns i grottorna verkar vara av små kvinnliga händer.
Vem vet, helt otroligt är det inte att mina förmödrar levde i denna kultur, även om det förstås aldrig går att bevisa.
Men ändå.
Måste nog försöka resa till dessa grottor någon gång framöver, och låta mig översköljas av historiens svallvågor. Och drömma om levda liv i en annorlunda tid, liv som lever vidare i mig i form av mitokondrie DNA.
04 Efter isen
Trist nog för mina förmödrar hejdade sig smältandet av isen och den började åter breda ut sig mellan för 12000 och 10000 år sedan. Ganska många generationer kvinnor av min mödernelinje rakt bakåt hann födas och dö medan den ”korta” istiden pågick, och de var då fortfarande kvar någonstans mellan det som idag är gränsen mellan Frankrike och Spanien.
När isen till sist började smälta på allvar och iskanten drog sig norrut, så följde människorna efter, så även mina förmödrar. Det fanns gott om bytesdjur , som älg, ren, den nu utdöda jättehjorten och bäver. Ätliga växter var bland annat dvärgbjörk, malört, groblad, havtorn och olika grässorter. Säkert kunde mina förmödrar allt om vilka växter de skulle samla in och tillreda, säkert lärde sig de unga flickorna och kvinnorna av sina mödrar. Troligen bar de med sig eld i någon typ av kärl med lite syretillförsel där glöder kunde förvaras. Spjut var vanligaste jaktredskapet, och verktyg som sticklar för benberarbetning, skrapor för hudbearbetning och borrar. Allt togs tillvara och av skinn och ben tillverkades kläder, fällar, tältdukar och redskap.
Samtidigt pågick en revolution i den så kallade bördiga halvmånen, dagens Mellanöstern, där jordbruk utvecklades. Fångst- och jägarkulturen förändrades till åkerbruk och boskapsskötsel, och så småningom vandrade jordbruksfolket vidare upp mot Europa, där de mötte mina förmödrars jägargrupper och så småningom smälte samman med dem.
Ungefär mellan 6800 och 3300 före vår tid så skedde en mutation hos en kvinna, min direkta förmoder, och genom den, som jag nu bär vidare, vet jag att just då fanns hon någonstans i det som idag är Centraleuropa.
På väg norrut.
05 Norrut
Fortfarande svävar jag i okunnighet om exakt NÄR mina förmödrar kom till det som idag kallas Finland. Forskning kring haplogrupper och hur människor rört sig över planeten pågår genom att samköra genetisk och arkeologisk forskning, och på det viset skapa en bild av fornhistorien.
Vad jag hittills fått veta är att min haplogrupp, dvs den mutation som jag och mina i tiden senaste förmödrar bär, H1a3c,kom till någon gång mellan för 500 till 5300 år sedan, och det är ju lite luddigt, minst sagt.
Finland efter istiden
Finland hade långsamt rest sig ur havet efter senaste istiden som hade dolt landet under ett kilometertjockt istäcke mycket länge. De äldsta lämningarna av människor i södra Finland är från för 9000 år sedan, och visar att där levde ett enkelt folk som hade sten- och benvapen, och som fiskade och jagade. Man tror att dessa hade kommit främst från östra Europa, men också från Centraleuropa, där mina förmödrar bevisligen hade levat i långa tider efter att de flyttat från västra Europa och det som idag är gränsen mellan Spanien och Frankrike. Grupper av människor hade också kommit norrifrån, följande den nu isfria kustlinjen, men dessa människor var inte mina förmödrar en del av.
Efter ett par tusen år blev klimatet varmt och fuktigt i Finland och många olika sorters lövträd, som hassel, alm, ek och lind växte, och i sjöarna fanns ätbara vattenkastanjer. Detta medförde att folkgrupperna i söder drog sig alltmer norrut över landet.
För cirka femtusen år sedan spred sig en ny kultur över Finland, kamkeramiska kulturen, som kännetecknas av sina stora äggformade, rundbottnade grop- och kam- eller snörornerade lerkärl.
Kanske var det då ”vi” blev finnar? Eller inte? Det återstår att lista ut. Längesedan var det iallafall, så mycket är säkert.
06 Fattiga men lyckliga
l
”Finnarna-fenni-levde bortom norra havet fattiga men lyckliga, bortglömda av både gudar och människor” menade den romerske historieskrivaren Tacitus i sitt verk Germanica från 98 f Kr.
Hur han nu kunde veta det?
Sant var dock att norra Europa aldrig införlivats med romarriket, och att området låg så långt från de tidiga jordbrukskulturerna kring Medelhavet att tekniska innovationer och nya produktionssätt nådde dit endast långsamt och mödosamt. Klimatet och naturen var så kargt att området ännu långt efter jordbrukets införande i sydvästra Finland i början av vår tideräkning, de första 400 åren e Kr, kunde livnära högst några tiotusentals människor. Primitivt jordbruk, svedjebruk, boskapsskötsel och traditionell fångstkultur var det som gällde.
Vid tiden för romarriket hade dock kontakterna över Östersjön ökat kraftigt, det finns rikliga fynd av romerska mynt i sydvästra Finlands bosättningar och efter år 400 började befolkningen växa i rask takt. Det materiella välståndet gjorde detta möjligt, och samhällena blev mer avancerade i sin uppbyggnad.
Var mina förmödrar en del av detta? Mycket troligt, men det finns också en nästan lika trolig teori att de först kom till det som idag är Mellansverige och därifrån flyttade till Finland under tiden 400-800 e Kr. Kommande genetisk forskning om folkvandringar kommer säkert att ge svar på den frågan så småningom.
Säkert är att det var södra Finland de kom till, de allra yttersta kusttrakterna där, för där hittar vi de första spåren efter just min haplogrupp H1a3c.
07 Vikingabesök
08 ”Så bra svenska du pratar”..
Det hände att min mamma fick beröm för att hon pratade ”så bra svenska”, och varje gång blev hon ganska irriterad.
Hon var visserligen en så kallad invandrare, kom till Sverige från Finland 1949 för att arbeta här. Finland hade stora svårigheter med ekonomin efter andra världskriget, där de till skillnad från Sverige aktivt hade deltagit som stridande part mot Ryssland, så många finländare kom till Sverige för att arbeta vid denna tid.
Men det mamma blev lite irriterad för, var att ingen svensk verkade förstå att hennes modersmål var svenska, eller ens att det faktiskt fanns många finlandssvenskar i Finland. Att få beröm för att man talar sitt modersmål bra känns ju lite sådär..
Jag vet ju inte exakt när mina förmödrar först kom till Finland, det kan ju ha varit för ett par tusen år sedan, eller kanske för tusen år sedan. Jag vet ju inte heller säkert vilket språk de talade då, men har belägg för att de i början av sjuttonhundratalet var svensktalande.
Det finns ju en del forskning kring när, hur och varifrån de första finlandssvenskarna kom, framför allt dialektforskning, ortsnamnsforskning osv, och för Borgåtrakten där mina förmödrar fanns, var det troligt att svenska språket kom med ganska många svenska invandrare till trakten under 1100-1200-talet. Under dessa århundranden gick det rätt bra för det svenska landet, varmt klimat gav goda skördar, handeln blomstrade och det blev överskott i befolkningen. I de finska kusttrakterna fanns det väldigt lite folk, och det lockade att slå sig ned där och skaffa sig nya chanser. Tecken tyder på att det i vissa fall var organiserad invandring, just i syfte att befolka kusten.
Det troliga är att de finnar som redan bodde i kusttrakterna blandades med svenskarna och övertog deras språk, som ju vid den tiden var mer av skandinaviskt språk än den nutida svenskan är.
Elsa Salama-Zbozil framför sitt barndomshem i Isnäs
l
Fil dr Mikael Parkvall berättar om sin forskning kring när, hur och varifrån svenska språket kom till Finland
l